"Att både offentlig konst och spontankonst existerar sida vid sida är tecken på en fungerande demokrati."
Malin Zimm arbetar just nu med en utställning om offentliga miljöer. Hon har tidigare arbetat som sakkunnig vid Arkitektur- och Designcentrum och har doktorerat i arkitektur vid KTH.
Malin menar att folk tenderar att värdesätta konst mer ju mer igenkännbar den är som konst. Som till exempel att många värdesätter en traditionell bronsstaty högre än en ljusinstallation.
Hon ser ett värde i att den offentliga konsten blir som spår i staden av olika tidsepoker. Verken fungerar också för många som referenspunkter i staden, punkter som folk orienterar sig utifrån.
Malin tycker sig se ett skifte från stadens sida där man blir mer positiv och tillåtande mot temporära installationer i staden. Idag arbetar många konstnärer i samråd med invånarna och vill skapa konst som är inkluderande. En oroande tendens hon tycker sig se är att en allt mer kommersiell syn appliceras på konsten där den ses som något som måste ha ett syfte för att få finnas till.
- Det är viktigt att ibland låta konsten bara vara konst. Det finns idag en syn på konst som något som motiveras genom att tillföra ett socialt eller funktionsmässigt värde, alltså inte enbart som bärare av kulturella värden.
Malin pekar också på en annan aspekt för konst i det offentliga rummet.
- Offentlig konst i Sverige går under ett väldigt noggrant administrerad myndighetsansvar, i allt från säkerhetsaspekter och beständighet i material till snöröjningsfrågor för en installation på ett torg till exempel. Därför är det intressant att se hur spontankonst, street art, intar vissa rum, och snabbt blir antingen populära eller avskydda inslag i miljön. Det går alltså att få en kulturell respons på något som inte passerat byråkratin, där medborgarna tar emot det som görs som konst. Att både offentlig konst och spontankonst existerar sida vid sida är tecken på en fungerande demokrati.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar